Är regeringen rädd för oppsitionen?

I går avslöjade Expressen att regeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen har hoppat av en stor mängd debatter med oppositionen. Regeringen ställer krav på att vara ensamma med media om de ska vara med. Alliansen vill inte ha med någon från den rödgröna sidan i debatterna. Fredrik Reinfeldt anser att han inte debatterar mot Mona Sahlin eftersom hon bara är ute efter att gnälla på regeringen. Ett konstigt försvar som ställer en rad frågor om regeringen.

Den första blir givetvis om regeringen är rädd för oppositionen. Det är ganska talande att regeringen inte tar debatten och vill själva delta i program och intervjuer utan någon annan närvarande. Ensidig informationsflöde eftersträvas. Är oppositionen närvarande kan de visa på helt andra saker med regeringens politik, något som i så fall skrämmer.

Den andra frågan är om regeringen inte tror på sin egen politik då oppositionen kan ifrågasätta och visa på att politiken slår fel. Jag förstår till fullo att man själv vill berätta om den egna politiken. Det är mycket svårare att få den att låta logisk när andra är på plats, kan kritisera den och visa på att det faktiskt finns bättre alternativ än den som drivs i Sverige av alliansen.

Nu verkar det som att alliansen tackat ja till vissa debatter men nu är det valår 2010 och då krävs det att det blir många fler. Vi får hålla tummarna för att dessa blir av.

Sedan förstår jag journalisternas problem. Om ett statsråd inte dyker upp blir programmet, eller artikeln, inte lika spännande och intressant men journalisterna borde sätta hårt mot hårt. Om inte ministern vill vara med så låter man oppositionen själva få lov att vara med i debatten. Jag vågar lova att då kommer Fredrik Reinfeldt och hans ministrar att mangrant ställa upp.

Väljarna förväntar sig mer av alliansen än vad alliansen själv tror. Det är när två eller flera debatterar som det går att se vilka av alternativen som känns och upplevs vara bäst. Regeringen försöker ha monopol på informationen till väljarna men dessa genomskådar detta snabbt. Regeringen förlorar själv på detta.

Peter Andersson tar upp hur Fredrik Reinfeldt pratar om de rödgröna. Röda berget skriver att Fredrik Reinfeldt verkar vara rädd för Mona Sahlin. Alliansfrittsverige skriver att regeringen inte tar debatten med oppositionen. Högbergstankar lyfter fram att en bild av en enväldig härskare växer fram när det gäller Fredrik Reinfeldt. S-buzz presenterar alla debatter som alliansen har hoppat av eller inte velat deltaga i. Högbergs tankar undrar om Fredrik Reinfeldt vill ge väljarna möjlighet till att välja.

Klimatmötet och vad händer sedan?

Nu drar det ihop sig till klimatmötet i Köpenhamn. Olika sidor drar fram argument för och emot att människan är med och påverkar klimatet.

Senaste i detta är de mejl som avslöjats som att den sanning som presenterats om klimatet inte längre är sant. Det har mörkats på olika sätt.

Det är intressant att se att det finns dem som anser att det vi gör varje dag inte påverkar jorden och vårt klimat. Människan är därmed underordnad naturen och universum och de naturlagar som råder.

Här önskar jag att alla stannar upp ett ögonblick och funderar. Vi vet om utifrån fakta sedan mitten av 1800-talet, via bland annat Grönlands is, att sedan människan trädde in i den industriella eran har koldioxidutsläppen, och andra utsläpp, ökat markant. På ett eller annat sätt påverkar människan. Det vi gör kan faktiskt vara det som har fått bägaren att rinna över.

En annan sak är att det är inte bra att vi går runt och andas in luft som är smutsig. Vem vill göra det? Förra förfäder andades en bättre luft än vad vi gör idag. Människan påverkar faktiskt detta också.

Jag hoppas verkligen att klimatmötet i Köpenhamn väljer att sätta ned foten och väljer att starta den gröna eran på allvar.

Misslyckad borgerlig politik i EU - 100 miljoner i utanförskap

Under ett antal år har EU närmast dominerats av blåa regeringar samt ett borgerligt dominerat Europaparlament. En politik har drivits i medlemsländerna och i EU som inte har satt jobben och kampen mot arbetslösheten stå i centrum. Människan har hamnat i andra hand.

Sakta men säkert har utanförskapet ökat och idag är det över 100 miljoner européer som befinner sig i detta. De saknar ett arbete att gå till. De saknar inte bara ett arbete utan också hopp om en bättre framtid för sig själva och/eller för sin familj. Människovärdet sjunker för varje dag som går där man känner att samhället struntar i dem och deras vardagsliv.

I detta utanförskap finns en grogrund som mindre nogräknade partier mer än gärna väljer att exploatera, vilket vi kan se i det ena europeiska landet efter det andra. De som är i utanförskap får det inte bättre men dem som säger sig företräda dessa människor väljer att utnyttja detta för ökad politisk makt. Helst ska en annan fiende målas upp men för den enskilde blir det inte bättre.

Den politik som har bedrivits av de blå har inte satsat vare sig på nya jobb, att få ned arbetslöshet eller att bygga ut och utveckla välfärden. Istället har denna minskats på olika sätt och fortsätter att minska. Människor vill inte ha mindre välfärd. De vill ha mer. Med den blåa politiken kommer inte detta att ske. Ett blått Europa har inte inneburit förbättringar. Ett blått Europa har inte gjort att Europa blivit bättre eller tryggare.

Det behövs en annan politik i medlemsländerna och i EU som helhet. Här finns en möjlighet för de rödgröna att forma en framtidspolitik som tar itu med utanförskapet, sätter jobben och kampen mot arbetslösheten i centrum samt satsar på miljön och välfärden. För det behövs ett starkare välfärdssamhälle som kan ge människor trygghet. De rödgröna kan presentera detta alternativ och det är viktigt att en gemensam politik formas kring detta.

För 100 miljoner människor ska inte leva i utanförskap och i ett europeiskt samhälle där klyftorna blir större och större.

Telekompaketet - sätt press på våra EU-parlamentariker

I EU håller man nu på med arbetet med Telekompaketet. Ministerrådet har visat sin blåa profil genom att säga nej till en tilläggsparagraf som Europaparlamentet vill ha in. Den handlar om att om människor ska stängas av från Internet ska det vara domstolsbeslut på det. Åt detta skydd för den enskilde personen säger alltså Europas regeringar nej.

Jag tycker att vi måste sätta press på våra folkvalda EU-parlamentariker att se till så att Telekompaketet blir så rättsäkert som möjligt, följer de mänskliga fri- och rättigheterna, följer demokratins innersta principer och står på folkets sida.

Jag är mycket oroad över den utveckling som vi nu kan se med allt hårdare lagar. Dessa sägs skydda oss medborgare mot brottslingar och terrorister. En vacker tanke men dem som vill skada oss gör det utan att kunna avslöjas. Om de använder sig av internet är det med krypto och säkra "linor" som de sköter det hela på. Kodord används med mera. Dem som väl åker fast är dem som ändå hade åkt dit med ordinärt polis och säkerhetsarbete.

Vi måste vända utvecklingen och öka demokratin istället. Människors integritet kan inte begränsas och kränkas i jakten på brottslingar och terrorister. Det går att komma åt dessa med andra metoder där rättssäkerheten sätts i centrum. Det är via domstol som exempelvis avlyssning ska kunna begäras mot misstänkta. Det är också via domstol som en person ska dömas om den inte ska ha tillgång till Internet. Om detta blir verklighet hoppas jag att det blir tidsbestämda avstängningar och ska bygga på att brottet ska leda till minst två år i fängelse.

Fast tittar vi på det hela med andra glasögon ska vi kraftigt ifrågasätta om en person överhuvudtaget ska stängas av. För om personen har begått ett brott som ger fängelse utgår jag ifrån att denna inte har tillgång till Internet där.

Kampen om Internet går vidare mellan oss som ser den som en demokratisk och kulturell offentlighet och dem som ser den som en marknad som det ska tjänas pengar på och människor ska kontrolleras.

Unga ger rödgröna hopp

I en SIFO-undersökning som publiceras idag skulle 60 procent av förstagångsväljarna rösta på de rödgröna. Den unga generationen visar på detta sätt att regeringens politik är fel och något de säger nej tack till.

Förstagångsväljarna, men även de som är andra och tredje gångens väljare är människor som vi i den rödgröna oppositionen måste aktivt arbeta med. I EU-valet kunde vi se att det fanns unga väljargrupper där inget parti hade sina starkaste väljargruppet. De flesta partier var starkast i den grupp som definieras som äldre.

För oss på den rödgröna sidan ger de ungas ståndpunkt oss möjligheter att tillsammans med dem arbeta för en bättre framtid. Det kan bli så att de unga kan bli en av de starkast grupperna för de rödgröna.

SIFO-undersökningen visar på att de unga vill se en förändring. Dem vill ha en ny regering med en ny politik. Varför göra dem besvikna.

Rödgröna kan återta initiativet

I går pratade Fredrik Reinfeldt i sitt sommartal om den sänkta skattens välsignelse. Med en fjärde skattesänkning på 10 miljarder skulle arbetslösheten sjunka. Han anser att sänkt skatt är det som är bäst för att skapa nya jobbtillfällen, när man räknar skattekrona för skattekrona, trots att det inte finns några bevis för det utspelet. Det verkar som att detta kommer att realiseras i budgetförhandlingarna med dem andra borgerliga partierna. Därmed fortsätter den blåa moderata politiken att styra landet men också att gå emot det folket önskar.


Det är här som ni de rödgröna kan återta initiativet. Fredrik Reinfeldts förslag visar att han inte riktigt har förstått vad som egentligen bör göras. Han är beredd att göra detta för han tror att detta kommer att gynna människor som sedan väljer att rösta på alliansen, speciellt moderaterna. I detta tänkande finns en del fel. Ett av dem är att han inte följer det folket önskar. Hos folket är kampen mot arbetslösheten en av de absolut viktigaste sakerna. Sänkt skatt hamnar långt ned på listan.


I en opinionsundersökning som Dagens Nyheter har gjort visar det sig att socialdemokraterna har högst förtroende när det gäller sysselsättningen och kampen mot arbetslösheten hos väljarna. Nu tror jag att många borgerliga ledarskribenter kommer att undvika att berätta detta. De vill se att någon tar tag i den skenande arbetslösheten och här räknas det med att socialdemokraterna och de rödgröna klarar av detta bättre än den sittande regeringen.


Fredrik Reinfeldts utspel, som garanterat är förankrat hos de andra borgerliga partiledarna, öppnar upp för en mycket intressant höst. Nu tror jag att det kommer en del pengar till arbetsmarknadspolitiken på fyra till fem miljarder men för de rödgröna är det ett bra tillfälle att rycka åt sig initiativet och visa att det går att föra en annan politik som är bättre för jobben, ekonomin och nuets och framtidens arbetstillfällen. Jag tror att rödgrönas förslag kommer att tas emot positivt av väljarna och en ökad insikt om att det faktiskt går att göra saker som är bra med en annan politik.


Nu vet jag om att en hel del tycker det är bra med mer sänkt skatt till dem som arbetar. Jag är av den åsikten, liksom många med mig, om att vi som arbetar avstår gärna denna skattesänkning om pengarna istället går till välfärden, arbetslösa, studenterna och pensionärerna. Dessa områden och människor är i större behov av pengar och sänkt skatt än vad alla vi andra är som har ett arbete.


Tillfället har kommit för att rycka åt oss agendan och visa svenska folket att med en rödgrön politik går det att bekämpa lågkonjunkturen, få människor i arbete, skapa hopp och framtidstro, skapa bra förutsättningar för människor och företag att ta sig an de nya jobben, öka tillgången på utbildad arbetskraft och villigheten att starta nya företag. En rödgrön politik som är berättar om vanliga människors vardag, är systemkritisk och har en framtidsvision som människor vill vara med i, där dem känner sig hemma. Det är en annan politik än den regeringen för som handlar om att dela upp, exkludera och peka ut. En sådan politik för inte in Sverige i framtiden.


Det är dags att byta regering och politik.